Idag har Wilma varit ett riktigt litet MONSTER!! Tänk att så små liv kan vara sååååååååååååååå trotsiga! Vi började dagen med att åka till Lager 157 i Sågmyra. Så fort vi kom in i butiken och Wilma fick se att det var en klädbutik vi gått in i så börja hon gallskrika och grina genom halva butiken! Jag började desperat gräva runt i hanväskan och skötväskan och hittade till slut några gamla kex jag kunde muta henne med så jag lagomt hann stressa mig igenom resten av butiken... Hon avskyr verkligen att gå i klädbutiker! Det började med att hon bara skrek så fort vi gick in i en Lindex-butik, men nu är det i alla klädbutiker... Men det ska jag påminna henne om när hon har blivit äldre och tjatar om att hon inte har några kläder och vill ut och shoppa! Hihihi... ”Det dög ju inte förut lilla fröken!”... Sen avsluta vi dagen med att handla på ICA. Jag tog en sådan kundvagn man har till bebisar och la Max i stolen och stoppa ner Wilma i vagndelen. Och att stå i den är superskoj tycker hon! Så det tog ju inte lång tid innan hon börja stå och hoppa i den... suck... Det var absolut ingen fara för hennes del, men för varje litet skutt hon tog så hoppa Max till och dunka huvudet i stolen! Så jag började lite ”pedagogiskt” med att lugnt säga till och förklara för henne att "så fick hon inte göra"... Men det var som att hälla vatten på en gås! Och efter många många om och men så slutade det med att jag fick kämpa med att få ner henne sittandes i vagnen och för varje gång så skrek hon och grinade. Till slut stannade hon upp för en sekund, och så tittade hon på mig, och gav iväg ett illvrål! Det högsta hon kunde! ”Nu kommer det snart någon och undrar om jag håller på å har ihjäl ungen!” var tanken som for igenom mitt huvud! Men efter några till småförsök så gav hon med sig och satt ner de sista 10 min... Usch! Efteråt så känner man sig som världens sämsta mamma när man måste bli så arg... snyft... Men så fort vi kommit in i bilen igen och åkt där ifrån så verkade allt glömt iaf, då babblades det på som vanligt J.
Och igår så var det Max som gjorde mig alldeles svettig och gav mig några nya gråa strån... Wilma hade jag lämna hos farfar medans jag och Max for till kupolen för att införskaffa lite nya tröjor till tösen... Första halvtiden gick ganska smärtfritt. Sen mötte vi upp min syster för en lite fika och det var då det braka loss! Han skrek konstant, det spelade verkligen ingen roll vad jag gjorde! Så till slut så hällde vi i oss fikat för att skynda oss där ifrån. Och när jag vänder mig om så ser jag hur alla tittar på mig med en sån där blick, ”Det är HON som har den där ungen som stör vår fikastund”-blick! Och det slutar med att syrra säger ”Några barn vill jag då inta ha! Så kusiner till dom här kommer du att få vänta på ett tag!”... Hahaha om ett par år så har du nog glömt bort vad du har sagt ;), hihihi... Väl hemma så fortsatte det i samma anda tills han släppte ur sig rejält! Sen fick vi iaf en helt OK natt! (efter regn kommer solsken!)... Stackars liten!...
Men såklart! Fast ni är mina små monster vissa dagar så ÄLSKAR jag er av hela mitt hjärta! Puss puss puss...
Kram/L.
