Ja välkommen till världen vår lille gosse! 2 veckor gammal idag! Lördagen den 6/8 kl. 13:34 blev han född och var 52cm lång och vägde 3490g. En alldeles perfekt liten baby! Som man blev helt förälskad i vid första ögonkastet, tänk var mycket kärlek man har att ge!
Men tyvärr har han inte fått något namn än! Men vi har inte så brottom, måste känna och klämma lite på honom först... hihi... Vi har ca 5 namn som vi tycker om och vi tänkte att vi skulle bestämma oss för ett när han blev född så vi ser vilket som passar bäst. Men inte trodde jag att det skulle bli så svårt! Vi velar fram och tillbaka hela tiden, jag tycker alla namn passar... Så vi ska väl bara komma överens om vilket för det visar sig att det vi gillar mest inte är detsamma. Men oro er inte över det, nått kommer han att få!
Förlossningen gick iaf bra, vi fick lov att vänta tills lördagen eftersom dom hade så fullt inne på BB. Kl 08:00 kom vi in och kollade hur allt såg ut och kl 09:00 tog dom hål på hinnan. Sen sattes det igång för fullt av sig själv, fort gick det, 4,5 timmar var allt som det tog. Helt OK för mig! För det gjorde f-n så ont!! Den här gången blev det ingen sorts bedövning alls, det hanns inte med och alla läkare var upptagna på annat håll. Så David var iaf mäkta imponerad... ”Fan Linda! Du körde Old School!”... hahaha... Jo jo nog kändes det allt och det var en befrielse när det väl var över!
Jag: ”Å det är över...”
David: ” Ja vi har fått en son!”
Jag: ” Ja, men det är ÖVER...”
David: ”Ja nu har vi fått vår bebis!”
Jag: ” Nej du fattar inte… DET ÄR ÖVER!!”
Jag säger bara det... FY FAN VAD VI TJEJER ÄR GRYMMA!! Vad vi får stå ut! Men det är helt klart värt varenda sekund av smärtan med den belöning man får... hihihi...
Wilma är också helt betagen av den lille, det är Bebisch hit och Bebisch dit hela dagarna (Det är hennes tyska gener som kommer fram i uttalen). Pussar och kramar stup i ett, hon är jätte duktig med honom och inte alls så ”bufflig” och ”hårdhänt” som jag trodde att hon skulle kunna vara. Så när man möter henne på morgonen så är det första hon tittar efter och säger ”Bebisch?!”, så man har helt klart trillat ner på listan vad det gäller popularitet! Och frågar man henne vad bebisen säger så kisar hon ihop ögonen och får ett hjälplöst uttryck i ansiktet samtidigt som hon klämmer fram ett ynkligt ”määääääää”. Hahaha... Hon är bara för söt!
Medans jag ändå håller på å hyllar oss tjejer så kan jag hylla alla ensamstående småbarnsföräldrar där ute med! Jag fick ett litet provsmak av hur det kommer att bli nu när David ska börja jobba igen... Han fick åka iväg i 3 dagar och kom hem idag... Detta är inte för känsliga läsare, men lite komiskt ändå, här har ni ett exempel på hur jag har haft det dessa 3 dagar... Jo eftersom man är lite tillknyckla invärtes efter en graviditet och förlossning, så... hmmm... har inte tarmarna riktigt hamnat på plats så att säga... Lite små kramper och så när det gäller nr 2... Jag måste tillägga att Lilleman är väldigt knölig i magen och vill bli buren konstant annars så gallskriker han... Så jag sitter i mitt måste och har en gallskrikande bebis på skötbordet som jag slutligen måste ta i famn och amma för å få honom lite lugn. Samtidigt kommer en lekglad 1 ½ åring som har blivit lite könintresserad in och tycker visst att vi ska kasta bollar på varann och frågar efter min ”Musch”... Så där sitter jag alltså, halvt hopvikt med kramper, ammandes en upprörd bebis och får bollar kastandes på mig av en lite väl frågvis tjej... DAVID KOM HEM NU!!!... KAOS känner jag bara! Bara 3 dagar har gått, hur kommer det då att bli med 14?!... Lite nervös är man iaf... Så jag kommer att rösta JA för kloning, både en och två gånger, om det någonsin kommer att komma på tal!... Hahaha...
Kram/L.
