Långt mellan gångerna...

Nu har det blivit en tid mellan inläggen, jag har haft fullt upp hela tiden och hinner inte ens in på datorn om dagarna. När vi fick några fina dagar här i slutet av veckan så höll jag på som en tok ute för att få en del saker fixat som måste göras. När det väl blir fint väder så tycker jag man bara blir stressad för man måste hinna så mycket som möjligt innan det där förbaskade regnet kommer igen! Så tråkigt, hinner inte njuta av dagen utan bara ” jag måste hinna de å de, och ja just ja det där måste bara göras, skynda skynda, oj vart tog ungarna vägen?! Lunch redan?! Skynda skynda... middagen höll jag visst på å glömma :S... tur att jag har ungar som på minner mig ;), med humörsvägning... hehehe..."

Men nu så släpper jag allt och skiter i det här förbaskade regnvädret för om några timmar så sitter jag och barnen tillsammans med min älskade mamma på ett flyg på väg till Mallorca, Alcudia. Min kära omtänksamma mamma frågade mig om inte jag och barnen ville följa med henne på en sistaminutenresa! På hennes bekostnad! Jag skulle bara vara GALEN om jag sa nej! Så nu sticker vi till ett 4* hotell med allinclusive, 8 pooler, lekpark, barnklubb och ligger alldeles vid stranden. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på hur skönt det ska bli...

Lite bilder från nätet på hotellet...

Sen tänkte jag visa lite bilder från midsommar på barnen! Vi firade den vid bystugan igen, super mysigt, och Wilma var på uruselt humör hela dagen! Grrrrr...

När hon fick se allt folk så blev hon blyg och sen bara grina hon och skrek så fort det skulle börja dansas, hon vägra! Jag fick inte sjunga eller klappa händerna eller gunga i takt till musiken för då blev det illtjut! Men gudomligt söt i sin blommiga klänning och krans i håret!..

Det enda som funkade för fröken var ponnyridningen, hon var jätteduktig å sitta själv på den söta lilla hästen, mallig som bara den blev hon. Hihihi sötis! Men efter sista ridturen så skulle hon ju inte av... suck... grin å skrik... det blir nog en ponny om några år. Tihi...

Maxen var så nöjd så hela dagen! Han hade fullt upp med å kolla in alla som var där, han fick t.o.m. följa med mormor sin på sen sväng runt stången, så fin han är!

Nej nu måste vi fara! Ha en sån bra vecka där ni nu är, för det ska vi ha där vi är ;)... tihihihi...

Kram/L.

Studenten!...

... för vi har tagit studenten! för vi har tagit studenten!... Det var sången som ekade länge i våra öron, härligt! Ja för i fredags så blev det studentenfirande för hela slanten! Min lilla syster Frida har blivit så stor och tog studenten men väldigt fina betyg och ett stipendium! HIPP HIPP HURRA FÖR VÅRAN LILLA FRIDA! GRATTIS!!

Visst är hon fin! Min goa lillasyster! Ibland så önskar jag att jag kunde vara lite mer som henne, ha inställningen att ”allt ordnar sig” och ”leva i nuet”. Ibland så tror jag att hon aldrig har några bekymmer... iaf inga hon vet om, hihihihi... och speciellt inga som inte någon annan kan lösa åt henne ;)... Tokfia! Men nu ska du vara såkallad vuxen och börja stå på egna ben. GRATTIS! Och lycka till! Många pussar och kramar till dig!

Till Wilmas stora förtjusning så var det ju massor med lastbilar och traktorer på plats för å skjutsa runt alla glada partypeppade studenter! Men det finns visst en gräns för henne med när det gäller det, när alla står och brummar och spelar dunka dunka på högsta volym så man knappt hör vad man själv säger så tyckte hon det var dags å slå händerna för öronen... Hahaha... Så söt!

Studentmiddagen åt vi hemma hos mamma och den var helt grymt god! Det hade du gjort bra älskade mamma!

Det fanns inget stopp i Wilma! Om hon fick välja så skulle hon äta konstant under hela dagarna och hon äter verkligen allt! Vi kom dit vid 13:30 och då började hon och slutade inte förrän vi åkte hem vid 19:30, och somnade tokmätt innan vi ens hann lämna infarten, då var det dags för Frida att dra vidare till ett annat slags firande;), hihihihi.

Och såklart fick hon en heldel välförtjänta presenter och fina blombuketter!

Kram/L.

Friska!!...

Hej å håååå!! Äntligen så har vi blivit friska! Usch och fy för basiller och baskilusker! Stackars lilla Macken låg i 40 graders feber i 3 dagar sen gick det sakta neråt. På mig trodde jag att halsen och nacken skulle slitas sönder, fy sjutton vad ont jag har haft. Kunde knappt vrida eller vicka på huvudet. Wilma skickade jag hem till sin farfar på måndagen i hopp om att inte hon hade hunnit blivit smittad än. Hon sov borta i 4 nätter! Aldrig har jag varit ifrån mitt hjärta så länge! Saknade henne som en tok, fast hon verkade inte ha saknat oss så speciellt mycket inte, hihihi. Hennes farfar tar med henne på alla möjliga påhitt! Dom åker tåg hit å dit, stannar å fikar på olika ställen, shoppar leksaker, kläder, åker buss runt om i staden och spenderar stor del av tiden vid olika lekparker. Hon blir såååååååå bortskämd den där tjejen när hon är med sin underbara farfar, den absolut bästa man kan ha! Tack så otroligt mycket för hjälpen med Wilma! Du är en skatt! Hemma så låg jag och Max i soffan hela veckan så tillslut så klättrade jag nästan på väggarna, om jag inte hade varit så slut, hade ingen ork alls mer än å slita på dynorna, så det var ju bara tur att Wilma kom hemifrån och hon har klarat sig från att bli sjuk. Men nu så är vi på G igen! Började med och städa och vädra för fullt och plockat in härligt doftande syrenbuketter från alla våra buskar som har slagit ut och blommat för fullt medans vi varit inne å häckat i nästan en vecka.  

Men igår tog jag igen en hel del, hehe... Det blev en vända till stans stora loppis där jag fyndade en gammal docksäng till Wilma, ska visa er den senare, sen till plantagen för att införskaffade lite blommor till våran lilla balkong. Jag har inte brytt mig i den alls de senaste åren, men nu vill Wilma & Max gärna vara ute där å titta så då tänkte jag göra den lite mer hemtrevlig och behagligare att vara på.

Så jag skaffade ett par plastmattor så dom slipper stickor i rumpor och fötter från den gamla trallen, ett parasoll för lite skugga, ett olivträd och några pelargoner... VOALA!! 

Sen mötte vi upp älskade Evelina å Loui vid Lager 157 för å äta, shoppa lite å fika, så trevligt å skoj! Och till kvällen så kom min älskade man hem igen till allas stora förtjusning!

Imorgon blir BVC med Max och skaffa pass till kidzen... hihi... Jag kan säga så här, det skulle inte ha mig emot om det regnar å är trist någon utav de närmsta veckorna framöver... Jag ska gardera oss iaf ;) ifall om...

Kram/L.

Sjuklingen…

Ja hos oss är det lite sjukstuga just nu. Max är lite snorig och har 40 graders feber sen igår och sovit 1-2 timmar åt gången under hela kvällen å natten. Själv har jag fått så otroligt ont i halsen, haft det i 2-3 dagar nu, kommer inte ihåg att jag har haft så ont förut! Känns som om halsen ska slitas sönder så fort jag sväljer, pratar eller bara vrider på huvut! Gör ont ända bak i nacken, bläää å fyyy. Hoppas det inte är så Max känner sig, stackars liten. Så nu är det bara å invänta att Wilma ska bli sjuk med, med tanke på hur dom där små växlar nappar med varann så är det nog oundkomligt. Hoppas ni har en bättre start på veckan! Nu så ska vi krypa ner i soffan igen och titta på Happy Feet för 111:e gången, just nu så är det BARA den som gäller! Den går om och om och om igen om dagarna, hihihi... men lite charmigt är det...

Kram/L.

Jordgubbspaj!...

Hej hej! Om ni läste gårdagens inlägg så såg ni att jag slängde ihop en jordgubbspaj, till Wilmas stora förtjusning! Riktigt god blev den så jag tänkte dela med mig av receptet. Det var första gången jag gjorde den på det här viset, superlätt å enkelt och inge kladd alls, du behöver inte ens peta på degen om du inte vill :D... sen har jag gjort den efter mitt eget tycke å smak, söt å lite extra krispig smulpaj...

Du behöver:

Färska eller frysta bär, i mitt fall jordgubbar.

200g smör

3dl mjöl

3dl havregryn

2dl socker

potatismjöl

Sätt ugnen på 200-225 grader.

Lägg bären i en form. Om du väljer bär som avger väldigt mycket vätska, ex jordgubbar eller blåbär, så tar du och blandar potatismjöl och socker och strör över bären (är bären redan sockrade så ta bara potatismjöl). Annars så kommer det att bli en smuldegssoppa, å det vill vi ju inte ;).

Smält smöret i en kastrull, ta av kastrullen från plattan och rör ner mjöl, havregryn och socker. Blanda väl och strö sedan ut det över bären. Grädda tills du får en fin färg på pajen, ca 20-30 min. Hoppas det smakar!!

Det tyckte som sagt var iaf Wilma! Hihihi...

Kram/L.

bruna fingrar...

Alltså!...  WHAT THE ---- !!!... Vad f-n hände?? Alltså jag är ingen människa med ”gröna fingrar” mina är snarare bruna, ja det ser ni ju här på bilden! Jag lyckas sällan hålla en blomma levande, oftast så köper jag en fin som får stå någonstans tills den vissnar och så ställer jag dit en ny igen. Så den som ger bort en krukväxt till mig måste ha i beredskap att när den personen kommer nästa gång inte kommer att få se den igen, jag försöker men man kan ju inte vara bra på allt ;), hehehe... Men i det här fallet så vet jag inte vad jag gjorde för fel?! De vackra pionerna som jag och kussifin var ner på mässan och köpte har stått nere i källaren och mått bra, dom har sett fina ut hela tiden lika så de andra plantorna. Och nu när det blev så fint väder så ställde vi såklart ut alltsammans och tänkte att dom kommer att må ännu bättre nu när dom får komma ut!... 2 dagar senare möts vi av detta... och då har vi vattnat!... Alltså man blir ju lite gråtfärdig... jag får nog klippa ner allt och hoppas på att det kommer upp nytt till nästa år... suck...

Med smultronen hände samma ska, helt förintade! 7 små ynka plantor av 18, hoppas jag på iaf, kommer att klara sig...

Jordgubbarna har däremot klarat sig bättre och är nu ner planterade i en utav drivbänkarna. De små smultronen stoppade jag ner i den andra tillsvidare...

Och förlåt svärmor! Men jordgubbsplantan vi fick av dig hängde David ut på balkongen och har glömts bort lite... *skäms*... men jag tror att hoppet inte är ute för den än... den är fortfarande grön... men hänger en aning... SORRY!... jag ska nog få liv i den rackaren ska du se!

Men nu så ska jag å Wilma smaska på en nygräddad jordgubbspaj denna gråa, trista lördagseftermiddagen... Mummmms!

Kram/L.

cykeltur och bakslag...

Idag så blev det premiärturen på den nya cykeln! Wilma satt så stolt på den medans jag skjutsade på med hjälp av ”hjälppinnen”. Vi tog en lite vända förbi grannens fårhagen medans Max låg och sov. Vi stanna till och hoppade in en liten sväng, direkt kom ett lamm framskuttandes och skulle knuffas, boffas och bli killad! Så söt! Det var bara den som kom fram för det är ett flaskmatat lamm. Vi vände hem för å hämta lite äppelbitar och kameran, här ska det tas ljuvliga bilder på Wilma å lammet!

När vi kom tillbaka in i hagen igen så var alla borta, vi gick lite längre fram och såg att dom gått upp i skogsdungen. Det lilla lammet syntes inte till och de andra våga inte komma fram...”Hmmm”...”jag skakar lite på påsen så kanske den kommer??”... Jo nog kom den allt! Och alla andra lamm och stora tackor i full språng!! Snabbt fick jag ställa mig som skydd för Wilma för jag blev osäker på om dom ens skulle stanna! Men allt gick bra fast ingen ville ha några äppelbitar?... ”F-n vilken stor tacka dom har!”... ”och efter mig ska den hela tiden, men inget äpple vill den ha”... Sen slog det mig att den där största bjässen som hängde efter mig inte alls var nån tacka utan deras nya BAGGE som inte alls är lika snäll som den förra som var en riktig kelgris!... Och i samma stund som jag tänkte den tanken så fick jag en fin tackling på låret... ” VA I ---------  HÅLLER DU PÅ MED!!” var min första reaktion... SMACK, en till!... ”Vart är Wilma!!”... Livrädd att hon skulle få sig en snyting hon med! Men hon stod några meter bort och gapskrattade och tycker visst att allt såg väldigt lustigt ut! Efter många knuffar från oss båda fram och tillbaka, till Wilmas stora jubel, så slutade det hela med att jag fick ta ett nacksving om baggen och driva den upp mot skogsdungen. Lite boffandes blev det där med för han vägra visst ge sig, men efter att ha tryckt upp honom vid ett träd så gav den äntligen upp och jag kunde ta mig tillbaka till Wilma och skynda mig ut med henne ur hagen. Hon var inte alls lika villig som jag å ge sig av utan gav upp ett tjut av besvikelse, men efter att snabbt förklara för henne att nu måste alla lamm sova en stund så gav hon med sig och följde med. När jag vände mig om för sista gången så stod han fortfarande kvar och slängde ett surmulet getöga på mig... ”Jag tar dig nästa gång”... såg han ut å tänka. Förbaskade kreatur till å vara envis å tjurskalligt!!!

Här kommer Wilma skuttandes och är ivrig till å få klättra in i hagen igen...

Enda bilden jag hann få på fåren, det är baggens bak ni ser...

Jag vet att dom skiljer alla Pojklamm/får och flicklamm/får när dom har blivit en viss ålder men den förra baggen gick alltid med de andra pojkarna så jag hade inte en tanke på att han skulle kunna vara med i den här hagen. Så nån mer vända in i den hagen vett sjutton om det blir, hihihi. Om jag går in där igen så kommer den antingen att hålla sig borta från mig eller ta satt och ge järnet så fort han får syn på mig... och jag vet inte om jag törs chansa... hehehe. Så några söta bilder med ett lamm blev det som ni kanske förstår inte tal om ;).

Kram/L.