Jag har inte nämnt våra höns nå speciellt mycket här så jag gör det nu då.
Vi skaffade 5 små kycklingar till barnen i påskpresent. 1 fick vi lov att ta bort för den blev sjuk i en sjukdom som heter Marek. Det är en grym förlamningssjukdom där först benen blir förlamade sen sprids det allt eftersom vidare i kroppen tills den dör, och det finns inget man kan göra åt det. Så om man har höns och ser att en har fått det så är det bara å ta bort den på en gång annars så får den plågas sakta och det är väldigt smittsamt till de andra hönsen. Så David fick avliva den och jag grät floder när jag sedan skulle begrava den lilla, det var den finaste av alla kycklingar och den låg där som en liten vit duva. Vi hade dom ju inne i köket och man fäster sig så otroligt vi dom små djuren när dom är så inpå en, till och med höns har sin egen personlighet och man blir att känna igen dom på beteende och ljud direkt.
När kycklingarna var ca 4-5 månader så vaknade jag vid 5-tiden en morgon av ett konstigt ljud... ”vad är det för jäkla skrik?!” yrvaken går jag ner för å besöka toan en sväng och väl där inne så hör jag det igen! Jag springer ut och då får jag se den ena kycklingen försöka sig på att gala! Tydligen så kommer tuppar in i målbrottet också för det där lät INTE som ett ”tuppljud” utan mer som om ett skrik och sen satte han nått i halsen! Hahaha... Jaha men då visade det sig att vi åtminstone har fått en tupp. Men det slutade inte där, utan några dager senare började två till att försöka sig på å gala. Och efter att bli väckt vid 5-tiden varje morgon av att tre ungtuppar försöker lära sig gala så åkte dom bums ner i pannrummet! Så nu har vi 3 tuppar och en liten söt höna!
Här har vi "Lillan", vår toksöta lilla höna. Hon är lite blyg och tillbakadragen, men lugn å kelig när man håller i henne...
Här är "Svart". Han är den som bestämmer och är högst i rang. Stirrig och sprätter som bara den när man kommer, ska väl försvara sin flock antar jag, och inne i hönsgården så ger han mig gärna ett nyp om han kommer åt. Han är svårast å fånga när dom är ute å springer, men tar man bara honom först så brukar det gå lättare å fånga in de andra oxå.
Och här har vi "Ägg". Han är helt klart den finste av tupparna! Tät å vacker fjäderdärkt, jättestor stjärt och ser mer ut enligt rasstandarden med sina blåa kinder och den stora knölen i pannan. Han ligger 2:a i rang och brukar småfajtas med Svart. Han är väldigt snäll å lugn att hålla.
Sen till sist så har vi stora lilla "Stor". Han var störst som liten kyckling och väger nu mest av allihop fast han ser minst ut av tupparna, lite mer skabbig å ruffsigt utseénde. Stackar´n han har inget å säga till om i hönsgården. Lite tillbakadragen men väldigt snäll.
De var dom de, ha nu en fortsatt trevlig kväll!
Kramelikram/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar