Wilma sa ”Mamma himlen då?” ”Vart himlen är? Där är himlen.” ”Klaja himlen...” ”Ja, Klara är i himlen...” ”Båtta... himlen...” Vi slänger iväg en varsin kyss mot himlen och vinkar till Klara, jag talar om hur mycket jag ÄLSKAR henne och saknar henne. Sen ger jag Wilma en stor kram och kysser henne på håret och talar om samma sak för henne... Idag är det ett år sedan våran lilla Klara somnade in i min famn, om 10 dagar skulle hon fylla 3 år, hon hann inte ens bli 2... Vi hade planerat 1 års-kalas och 2 års-kalas den 29 januari för Wilma och Klara, men istället så blev det en begravning för våran äldsta dotter...
Tänk att ett år redan har gått! Så otroligt fort... Från januari till juni har jag knappt nått minne av... Chocken sitter i länge och det är inte förrän i höstas som jag har kunnat börja bearbeta vad som har hänt...
Jag har länge gruvat mig inför den här dagen och de kommande datumen, födelsedag och begravning. Men fast dagen har smärtat och det har varit många tårar så har det också blivit en del leenden. Tack vare nära och kära som har funnits här för oss idag, gett oss tröst och sitt stöd så har dagen varit väldigt fin och bra, mycket kärlek finns det runt om oss och människor som vill dela vår smärta... Tack vi älskar er alla!
Kram/L.
Tack för att vi fick vara där. ♥
SvaraRaderaUnderbara, fina, Klara. Vilken mysig dag ni verkar ha haft, trots allt. Det är tur att ni har så underbara människor runt om kring er. Vi skänkte Klara och er extra många tankar nere från Thailand.
SvaraRaderaStora kramar