Det var i slutet av oktober som Wilma helt plötsligt lyckades tasig ur spjälsängen alldeles själv. Innan dess så har det aldrig varit några som helst problem med hennes sovtider och läggningar, vi har alltid sagt hur enkelt det är att lägga henne och hur duktig hon är som finner sig till ro på en gång. Men från och med den dagen så blev allt totalt tvärtom!... Varje natt nu så får vi ”bråka” med henne när hon ska lägga sig. Det blir grin och skrik och det kan ta upp till 1½ timme innan hon väl har gett sig och somnar, fast hon redan är jättetrött när vi går upp första gången. Så himla jobbigt! Att hon inte lär sig att det inte är någon idé att försöka smita ur sängen, hon är så envis! Men det sägs att allt är helt normalt och att det kommer att vara så under en period. Jaja, men hur låååååååång ska den perioden vara?! En kväll så la jag om henne 30 gånger!!... Jag hoppas verkligen att det ger sig snart, innan David ska åka till Norge igen som blir i slutet av januari. Allt blir ju så mycket svårare när jag är själv med barnen. Man ska ju inte ge vika en enda gång för då lär dom sig ju att det går om dom håller på lite till, tänk vilket tålamod så små människor kan ha, så rackans envisa! Men ibland så har jag ”fuskat” och stannat borta till sent så jag vet att Wilma kommer att somna i bilen på vägen hem så det bara är att lyfta in henne i sängen så jag slipper tjafsa, för jag orkar bara inte hålla på varje natt...
Jag vet inte om jag har nämnt det förut men den där lilla tjejen har verkligen fått ett HUMÖR som heter duga. Det kan vända från ena sekunden till den andra! Först är hon go å glad sen vips så var det nått som inte passa fröken och det blir gallskrik! T.ex. om hon skjutsar sin vagn och något står i vägen som hon inte riktigt kommer förbi, så flippar hon direkt! Det blir hysteriska skrik, grin och hon drar och sliter i vagnen allt vad hon kan. Så försöker man få henne att lugna ner sig och visa vad som måste göras för att hon ska komma förbi, när det är gjort så är det oftast som om ingenting hade hänt, hon är tillbaka till sitt go jag igen och leker vidare. Snack om DR Jekyll och Mr Hyde! Hahaha… Men det sägs vara ett friskhetstecken från barnets sida och det är bra att dom kan visa vad dom vill och sina känslor, så jag brukar tänka på det när dessa utbrott kommer lite titt som tätt!...
Kram/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar