Nattskräck!...

Inatt hade Wilma nattskräck. Det är riktigt jobbigt som förälder att bara sitta och se på när det händer och inte kunna göra någonting åt det. Evelina har visat mig en sida så jag kunde läsa om det då hennes Loui också har det, dom där två små verkar följas åt i utvecklingen med precis samma saker samt att dom tjatar om varandra när dom inte ses. Hihihi... gulligt! Jag har också pratat med min psykolog ang. nattskräcken och det är tydligen väldigt vanligt i den här åldern då mycket händer i utvecklingen just nu. Nattskräcken kan komma också om det har hänt mycket under dagen som då ska bearbetas under natten, och igår var vi och badade tillsammans med Evelina, Loui och Amit på Aqua Nova.

Nattskräcken utger sig så att Wilma ligger och skriker och gråter, är helt ifrån sig. Kastar sig runt i sängen och sparkar, hon är inte vaken och man får ingen kontakt med henne alls. Så fort jag försöker närma mig henne med någon slags beröring, bara jag lägger handen mot henne eller bara jag nuddar henne ibland, så blir det ännu värre och hon börjar slåss runt omkring sig och även sig själv ibland. Det finns tydligen ingenting man kan göra åt detta, man får inte väcka barnet för dom är inte medvetna om vad dom gör och kommer heller inte ihåg det efter åt, det här kan pågå upp till ca 20 min. Som tur är så ska det inta ta någon ska på dom heller. Man kan bara sitta och titta på och försöka prata lugnande och se till att dom inte gör illa sig själva, dom kan även gå i sömnen, Wilma var på väg ner för trappen en gång så vi fick skynda oss att stoppa henne. Men tillslut så vaknar hon och tillåter sig att bli tröstad och somnar om utan problem. Men som förälder är det inte roligt att se och ingenting kunna göra utan att det blir värre, det gör riktig ont i hjärtat! Lilla skrotfian...

Kram/L.