Tapperhetsmedalj!...

Jag mitt klantskaft har gjort det igen! Och denna gång blev det Wilma som fick ut för det!... Igår så höll jag på å fixa om lite i hallen, vi har haft en trasig lampfot på en hylla, när Wilma var lite så drog hon ner den i golvet och knäckte ”sockelhållaren/glödlampshållaren” fast den har funkat ändå. Jag ställde ner den på golvet en sväng men då trillade hela hållaren av och jag bestämde mig för att kasta den. Jag stod och tänkte tanken och såg bilden framför mig men jag fattar fortfarande inte varför jag aldrig gjorde det! ”jag måste dra ur kontakten innan Wilma kommer och ska pilla på allt” för de små ”elpluttarna” som ska ha kontakt med glödlampan var nu helt framme. Men både Max och Wilma hade blivit lite gnälliga för vi alla var hungriga och dels så börja Wilma bli trött, dags för lunch. ”poff” så var lampan borta från mina tankar... När lunchen var avklarad och Wilma hämtat sin tutte & snutte och var redo för sin middagslur, jag håller på att lyfta Max ur barnstolen, så stannar hon såklart vid lampan och sätter fingret på en utav elpluttarna! En rejäl kyss fick den lilla fröken och blev såklart jätteledsen och rädd. Jag ringer 1177 för att hör om vad jag ska göra och det slutade med att vi fick åka in till akuten för de ville göra ett EKG så inte hjärtrytmen han kommit fel. Efter 3 timmars väntan och en heldel fjäsk från sköterskorna och massa klistermärken och små djur så gick Wilma med på att det sattes elektroder på bröstet och EKG:et kunde tas. Allting visade sig vara jättebra, det hade inte varit sån stor stöt som tur var, inga större brännskador förutom en liten blåsa på fingertoppen.

Båda barnen skötte sig utmärk under vistelsen på akuten, sköterskorna förstod inte hur jag kunde ha så snälla barn! Hahaha hon skulle bara veta vad de små är kapabla till ;)! Max satt tyst i vagnen och bara flinade till och från under hela vistelsen och Wilma var bara glad och lekte med alla saker som fanns, förutom när hon skulle undersökas blev hon lite orolig och tyckte det var läskigt, men det är ju helt förståligt. Och det slutade med att hon fick en ”Tapperhetsmedalj” för allt hon fått stå ut med och gått igenom! Usch, tänk vad ni små har fått stå ut med för att ni har en sån klantig morsa! FÖRLÅT! Jag ÄLSKAR er mest av allt! Puss puss puss... ps. idag så ska jag försöka att inte klanta till det på mina barns bekostnad ds. Hihihi...

Kram/L.